Kvinnors roll i historian skall denna sida handla om. Och då vi bor i Sverige, så kommer övervägande historian naturligtvis handla om den svenska historian för kvinnor. Men vi kommer också att ta upp vissa intressanta paralleller med omvärlden.
Vikingatiden
På 800-talet efter Kristus, då man anser att vikingatiden börjar,fanns ännu inte Sverige som stat. I de nordiska länderna styrde småkungar och stormän över olika landområden. Det som i dag är Stockholms län tillhörde på den här tiden svearnas rike.
Sedan länge hade svearna kontakt med Gotland, som då var ett internationellt handelscentrum och vid vikingatidens början blomstrade handelsstaden Birka i Mälaren. Hit kom handelsmän långväga ifrån. Männen åkte på vikingafärder, främst österut, för att sälja och köpa varor. Svearna handlade bland annat med skinn, hantverk och trälar. När Birka övergavs i slutet av 900-talet övertog Sigtuna dess roll som viktigt handelscentrum.
Bördiga betesmarker, som hade uppstått tack vare landhöjningen, gjorde att boskapsskötsel var lönande. De vinster handeln gav bestod mest av varor som inte fanns i hemtrakterna.
I det förkristna samhället var jorden grunden för rikedom. Den ägdes av släkten, som ansågs vara viktigare än individen.
På den här tiden fanns det både fria och ofria människor. De ofria, trä1arna, var gårdens egendom. Gårdarna låg i byar som så småningom växte till bygdelag, vilka i sin tur växte samman till folkland. Gränserna bestod av obygder eller icke uppodlad jord.
Religionen hade stor plats i samhället. Det fanns både manliga och kvinnliga gudar.
Olika gudar tillbads för olika ändamål och både djur och människor offrades till dem. Magi och spåkonst var också en del av tidens tro. På 800-talet kom de första kristna missionärerna, men det dröjde flera hundra år innan kristendomen trängde undan tron på asagudarna.
Det fanns ingen enhetlig lagstiftning utan Tinget, den plats där jordägarna samlades
för att besluta om gemensamma angelägenheter, var både kultplats och plats för domstol. Här beslutades även om ledung, det vill säga vilka härnadståg, erövringståg till sjöss, som skulle göras av kung och stormän.
Svearna behärskade till slut, förutom det nuvarande Uppland, Södermanland och delar av Västmanland, stora landområden söder ut längs kusten. Men det var först på 1000-talet som en statsbildning under en kung började skönjas och Sverige så småningom blev ett rike.
På vikingatiden rådde en strikt könsfördelning av arbetsuppgifterna och
kvinnorna doldes bakom mannen, som företrädde familjen utåt. Det var först när männen drog ut på vikingafärder eller när kvinnorna blev änkor som de synliggjordes. I dessa situationer fick kvinnorna, (dock inte trälkvinnan), själva hela ansvaret för gården. Hon hade en stark ställning eftersom hon genom sitt arbete förde släktens liv vidare. Kvinnornas egentliga ansvarsområden hemmet samt barn, mat, kläder och djurens skötsel, var trots osynligheten mycket omfattande. Hantverk utfördes förstås också av kvinnor.
Under vikingatiden levde man och kvinnor i äktenskap. Dessa gick att upplösa. Flickorna giftes bort utan att bli tillfrågade, men giftermålet betraktades som en affär mellan de två släkterna, så kvinnan lämnade inte sin släkt utan parterna bildade en ny familj. Männen hade rätt att ha bihustrur, frillor, som kunde garantera tillgången på (manlig) avkomma. Ytterst var det mannen som hade kontroll över släktens fortbestånd eftersom den man som bestämde i familjen också valde
äktenskapspartner för familjens medlemmar.
De skandinaviska lagarna räknar med släktskap genom båda könen (bilateralt). Av runstenarna framgår att äganderätten var individuell och att kvinnor hade arvsrätt både efter föräldrar och efter barn. Döttrarna fick i regel stå tillbaka för söner, bröder och föräldrar men tycks ha gått före mer avlägsna manliga släktingar.
Kvinnorna var kunniga i sömnad, vävning, skinnberedning, matberedning, mjödbryggning med mera och hade stor kunskap om örter och läkemedel.Kunskaperna överfördes muntligt från generation till generation. Kvinnorna hade stor respekt som kunskaps- och traditionsförmedlare samt som barnmorskor och läkare.
Om vikingatidens kvinna kunde skriva skrev hon runsvenska. En fjärdedel av alla runstenar lät resas av en ensam kvinna eller av en kvinna tillsammans med en man. De restes ofta av förmögna kvinnor som ägde egendom, vanligen änkor eller mödrar.
Kvinnorna spelade också en viktig roll i det religiösa livet. Det fanns kvinnliga gudar och kvinnliga präster, gydjor, som hade betydelsefulla roller i ceremonierna. De äldsta historiska källorna ger en bild av att fornnordisk magi, sejd, var en kvinnlig specialitet.
Före den krigiska och mansdominerade asatron fanns en mer kvinnodominerad fredsoch fruktbarhetskult som bars upp av vanerna. Inom fruktbarhetskulten, som går tillbaka till bronsåldern, dyrkades kvinnliga gudar som nornor, diser, valkyrior och fylgjor, Fröja och Völvan.
Medeltiden
Sverige var från medeltidens början en stat sammanfogad av lösa delar, där kungen var den synliga föreningslänken. Vid mitten av 1200-talet stärktes kungens ställning på bekostnad av de olika landsdelarna. Kungens lagar gällde och han började ta upp skatt. Nu uppkom också adelsståndet. Mot att adelsmannen ställde upp med häst och ryttare i krig slapp han betala skatt och
adelns gårdar blev frälsegods. Birger Jarl stiftade de kända fridslagarna: hemfrid, kvinnofrid, tingsfrid och kyrkofrid.
Kvinnofridslagen gällde förbud mot våldtäkt och kvinnorov och skyddade kvinnan som mannens egendom.
Kyrkan lärde att alla hade samma värde inför Gud, både kvinnor och män och även trälarna. Från och med 1200-talet motarbetade kyrkan träldomen. Det betraktades som en ”Gudi behag
gärning” att ge trälar fria. Nu, till skillnad från under vikingatiden, ansågs individen vara viktigare än släkten. Kyrkan ville att ägandet skulle knytas till individen så att enskilda personer skulle kunna testamentera egendom till kyrkan för sin själs frälsning. Det blev nu viktigt att bestämma hur mycket var och en ägde och skulle ärva. Bruket att upprätta testamente uppstod.
Det var först i och med reformationen på 1500-talet som kyrkan började få kontroll över äktenskapsbildningen. Innan dess ansågs "fästing" vara viktigare än själva vigseln. Fästingen, eller trolovningen, innebar att det äktenskapliga samlivet började. Men kyrkan slog fast att sexuellt umgänge utanför äktenskapet var en synd.
Helst skulle individen leva i celibat, ansåg kyrkan. Klarade man inte det, skulle man gifta sig.
Kristendomens intåg innebar en stor förändring för kvinnorna och deras livsvillkor.Förändringen slog olika mot olika grupper. För en del blev det bättre, för andra sämre. I och med att könen ansågs vara lika inför Gud, fick kvinnan en högre statusoch en tryggad social och ekonomisk ställning genom äktenskapet. Ogifta kvinnor och deras barn fick det sämre. Det blev skamligt att vara ogift mor. Men kyrkan skyddade också barnen genom att den inte tillät barnamord.
För trälkvinnan, som betraktats som lägst stående i samhället, betydde kyrkans syn om allas lika värde inför Gud, en omvälvning. Hon räknades in i den kristna gemenskapen och kyrkan ville att även hon skulle gifta sig och låta döpa sina barn.
Kvinnornas status minskade genom kyrkans strävan att utrota all folklig magi. Den respekt många kvinnor tidigare åtnjöt som kunskaps- och traditionsförmedlare underminerades av kristendomens och skriftkulturens inträde. Bara kyrkans egen magi godkändes.
De flesta kvinnor var yrkesarbetande under medeltiden och spridningen över olika yrkesområden var stor. Enligt den tidens idéer skulle kvinnor och män ha strikt åtskilda sysslor. Kvinnans arbetskraft var dock så viktig att det i praktiken ofta var en omöjlighet att upprätthålla en strikt könsmässig arbetsdelning. I städerna hade kvinnorna större möjlighet till egen försörjning än på landsbygden, men under den här tiden var endast några få procent av kvinnorna stadsbor. Kvinnans arbetskraft
värderades lägre och var mer konjunkturkänslig än mannens. Kvinnorna tjänade cirka hälften av vad mannen tjänade.
Alla kvinnor - förutom änkorna - var omyndiga. Före giftermålet var fadern hennesförmyndare och efter giftermålet blev mannen det. Trots kvinnans rättsliga ställning kunde hon ärva och äga mark, hus och annan egendom, men hon fick inte förvalta den. Mannen fattade alla viktiga beslut och hade även rätt att bestraffa hustrun. Utåt stod mannen till svars för hustruns gärningar - hon var ju omyndig.
År 1350 fick Sverige sin första allmänna landslag, Magnus Erikssons allmänna landslag. I den stod det bland annat att landsbygdens kvinnor skulle ärva hälften av vad mannen ärvde. Kvinnorna betraktades som halva män eftersom de inte ansågs vara lika utvecklade som mannen.
Bland bonddöttrar var det egentligen bara kvinnor med något funktionshinder som blev över på äktenskapsmarknaden. Visserligen ärvde kvinnorna bara hälften så mycket som mannen, men i gengäld fick de hemgift när de gifte sig.
Under 1500- och 1600-talet fick kristendomens kvinnofientlighet sitt värsta uttryck i häxprocesserna. Under denna tid var tron på magiska krafter och övernaturligahändelser djupt rotade bondesamhället. När häxprocesserna tog fart i Sverige hade de rasat länge i Europa. Sammanlagt avrättades cirka 300 kvinnor i svenska häxprocesser. De halshöggs och brändes på bål.
I motsats till landsbygdens kvinnor hade kvinnorna i staden samma arvsrätt som männen. Stadslivet erbjöd också större möjligheter för kvinnor att få egna inkomster. Lagarna var skrivna av män och speglade ett manligt synsätt på vad kvinnor fick och inte fick göra. I princip var kvinnorna även utestängda från skråna, men i Stockholm bildade jordegummorna, barnmorskorna, ett eget skrå med regleradutbildning. Burskap, borgerliga rättigheter, fick dock inga kvinnor.
1700-talet
Sverige var en stormakt under 1600-talet, men på 1700-talet gick denna ställning förlorad. De var de
många krigens århundraden. Mellan åren 1620 och 1720 dog ungefär var fjärde man till följd av krig.
En kvinna av hundra dog i barnsäng. Männen var nu under långa tider frånvarande från jordbruket,
även av andra skäl än krig. De fiskade, avverkade skog, framställde tjära och tillverkade redskap. I
Uppland och även i Sörmland utvecklades järnhanteringen, som var organiserad i smedjor där
smeder ledde verksamheten. Med tiden övertog brukspatroner allt större kontroll över järnbruken.
Med början på 1600-talet och ända fram till mitten av 1800-talet försämrades kvinnornas ställning gradvis. De ställdes åt sidan när det formella regelverket blev viktigare.
Från mitten av 1700-talet förblev allt fler kvinnor i Sverige ogifta. Detta var vanligare bland de obesuttna än bland bonddöttrarna. Kvinnorna kunde nu försörja sig utan att vara gifta. Vid mitten av 1700-talet var mer än en tredjedel av de självförsörjande i städerna kvinnor.
1800- talet
Efter år 1809 fördes inga fler förödande krig av Sverige. Under årtiondena 1810-1850 ökade folkmängden mer än någonsin tidigare i landet. Dödligheten sjönk med 20 procent, medan födelsetalet knappast sjönk något alls. Orsaker till folkökningen var bland annat medicinska framsteg, potatisodlingens genombrott och att smittkoppsvaccinering blev obligatorisk år 1815.
Under de hundra åren mellan 1750 och 1850 ökade den egendomslösa befolkningen fyra gånger.
Allt fler flyttade in till städerna där det fanns arbetstillfällen i de industrier som växte fram. Det ledde så småningom till en förändring av hela bebyggelsen. En industristat bildades, där befolkningen koncentrerades till ett litet antal regioner kring de stora städerna.
En av industrialismens grundförutsättningar var ångkraftens ökade användning. Den första ångkvarnen, Eldkvarn, byggdes i Stockholm redan år 1806. De första skördemaskinerna kom på 1850-talet. Stora tekniska framsteg
gynnade jordbruket, skogsbruket, järnhanteringen och de mekaniska verkstäderna. Vid mitten av 1800-talet och resten av århundradet genomfördes en rad sociala och ekonomiska förändringar i landet. En viktig reform var Folkskolestadgan som innebar allmän skolplikt. En minimiålder på tolv år sattes för industriarbete.
Husagan togs bort, mannen förlorar rätten att aga hustrun, och husbehovsbränning förbjöds. För många öppnade sig nya möjligheter till försörjning när skråtvånget avskaffade liksom en handelsordning som innebar slutet på städernas monopol på handel.
Handelsordningen öppnade nya möjligheter för kvinnliga näringsidkare. Kvinnorna fick samma rätt till hantverk som männen men bara begränsad rätt till handel. Gifta kvinnor stod fortfarande under sin mans förmyndarskap. En gift kvinna måste till exempel fråga sin man om lov för att arbeta utanför hemmet. Många av dessa män var lågavlönade. Stora grupper av gifta kvinnor i Stockholm blev därför tvungna att yrkesarbeta för att familjen inte skulle ligga fattigvården till last.
Från och med mitten av 1800-talet växte kvinnorörelsen fram i Sverige. Kvinnorna ställde krav på ekonomisk och juridisk rättvisa och snart också på rösträtt. Krav på rösträtt var en viktig fråga men även att få vara med och bestämma vilka frågor som skulle röstas om. Men dessa krav mötte svårt motstånd från många män.
År 1853 startade Fredrika Bremer landets första kvinnoförening, Stockholms fruntimmersförening för barnavård. Hennes tendensroman Hertha som kom ut år 1856 röjde väg för nästa stora reform. År 1858 kom lagen om att en ogift kvinna,"om hon så önskade", fick bli myndig vid 25 års ålder. Tidigare, åtminstone från och med år 1734, krävdes att hon ansökte hos Kungen.
Fler kvinnor ställde också krav på utbildning. År 1859 kunde högre lärarinneseminariet i Stockholm starta och 1870 fick kvinnor rätt att ta studenten som
privatister och därmed öppnades så småningom universiteten även för kvinnor.
Det var nästan omöjligt att få igenom skilsmässa och oftast var det kvinnor som försökte. Lagliga skäl att söka skilsmässa var om partnern varit otrogen (endast den bedragna kunde söka), övergivit sin respektive, hade en livslång sjukdom eller hade blivit dömd till ett livslångt fängelsestraff. Skilsmässa kunde också fås om mannen misshandlat kvinnan så allvarligt att det klassades som stämpling mot kvinnans liv. Ofta var det stadskvinnor som var ekonomiskt oberoende, till exempel månglerskor,
som skilde sig. Det var ändå en mycket ovanlig utväg ur ett olyckligt äktenskap.
Det var nästan omöjligt att få igenom skilsmässa och oftast var det kvinnor som försökte. Lagliga skäl att söka skilsmässa var om partnern varit otrogen (endast den bedragna kunde söka), övergivit sin respektive, hade en livslång sjukdom eller hade blivit dömd till ett livslångt fängelsestraff. Skilsmässa kunde också fås om mannen misshandlat kvinnan så allvarligt att det klassades som stämpling mot kvinnans liv. Ofta var det stadskvinnor som var ekonomiskt oberoende, till exempel månglerskor,
som skilde sig. Det var ändå en mycket ovanlig utväg ur ett olyckligt äktenskap.
Fram till mitten av 1800-talet utfördes sömnaden med enkla medel som människans hand, nål och tråd. I och med industrialiseringen kom symaskinen som teknisk apparat och arbetsverktyg och den förändrade arbetet och tekniken att sy. Symaskinen konstruerades och producerades av män, men användes främst av kvinnor. I början upplevdes den som ett hot av både yrkessömmerskor och husfruar, men snart tog kvinnorna hjälp av tekniken för att utföra ett tidskrävande och nödvändigt
arbete i hemmet.
Även på arbetsmarknaden industrialiserades sömnaden. Med symaskinens hjälp trängde kvinnorna in på manliga områden och till slut blev sy- och skofabriker två av kvinnornas stora industriella arbetsområden. Under 1800- och 1900-talen har kvinnorna upplevt symaskinens tekniska faser från mekanisering, elektrifiering, automation till elektroniken och datatekniken.
Folkhemmet
Sverige utvecklades nu från ett fattigt land till en välfärdsstat. Detta tack vare den ökade produktionen, särskilt inom exportindustrin. Allt fler flyttade in till städerna och landsbygden avfolkades mer och mer. Bättre bostäder, mat och sociala villkor gjorde att hälsan förbättrades. Industrialiseringen påverkade också den andliga utvecklingen. Kyrkan och kristendomen fick ett allt svagare grepp om människorna. Genom 1913 års folkpensionslag lades grunden för den moderna sociallagstiftningen. Alla som fyllt 67 år fick pension, högst 150 kronor för män och 145 fö
kvinnor, men många tvingades anlita fattigvården eftersom pengarna inte räckte till. År 1914 bröt första världskriget ut. Sverige ställde sig neutralt. Ransonering av livsmedel infördes år 1916 och vintern 1917-18 blev den svåraste sedan 1860-talet.
År 1919 kom lagen om åtta timmars arbetsdag (gällde dock inte jordbruket). För kvinnorna kom en
rad viktiga lagar: 1921 upphörde mannens målsmansrätt över kvinnan och kvinnorna fick allmän rösträtt och blev även valbara.
Nu fastslogs också kvinnans rätt till flertalet statliga tjänster och flickor fick rätt att gå på statligt gymnasium. En ny skolreform togs, som innebar att 2-årig småskola och 4-årig folkskola infördes som bottenskola för hela undervisningsväsendet. Staten övertog flickskolorna och läroverken gjordes om till samskolor.
I början av 1930-talet rådde lågkonjunktur i landet och arbetslösheten blev rekordstor. När konjunkturen förbättrats, lanserades folkhemstanken av Socialdemokraterna. Ansvaret för medborgarnas välbefinnande skulle i ökad utsträckning läggas på samhället och för att kunna betala de allt större sociala utgifterna krävdes högre skatter.
En rad nya lagar stiftades: 1928 kom lagen om kollektivavtal, år 1934 en frivillig arbetslöshetsförsäkring, 1936 kom åtta timmars arbetsdag även inom jordbruket, 1937 behovsprövad mödrahjälp, och 1938 lagstadgad tvåveckors semester. Även lagar om folkpension, stöd till fria skolmåltider, allmänna barnbidrag och enhetsskola infördes.
År 1939 bröt andra världskriget ut, även i detta krig stod Sverige neutralt. Efter kriget föddes under några år stora barnkullar, de så kallade 40-talisterna. Från mitten av 1900-talet och cirka tio år framåt slogs kommunerna samman och minskade i antal, från 2 300 till 300. En centralisering av politisk makt skedde. Under den här perioden avskaffades skolagan, rätten för lärare att slå barn i skolan. Även förbudet mot nattligt kvinnoarbete, som införts år 1909, upphävdes.
Den första kvinnliga fackföreningen hade instiftats i Lund år 1866. År 1902 slöt sig de kvinnliga fackföreningarna samman till Kvinnornas fackförbund som i sin tur år 1909 anslöt sig till LO. Efter storstrejken år 1909 blev de ekonomiska svårigheterna stora och förbundet upplöstes år 1910. Därefter organiserade sig kvinnliga arbetare inom de manliga fackförbundens ramar.
Kvinnors rumsliga instängdhet och ekonomiska ofrihet i de högre klasserna på den här tiden, tror man bidrog till en dålig hälsa. Bland annat var tuberkulos en utbredd sjukdom även i de högre samhällsklasserna. Arbetarklassens kvinnor, både på landsbygden och i städerna, drabbades av fattigdomens sjukdomar. Undernäring och utslitning var vanligt och även olycksfall i hemmet och på arbetsplatsen. Infektionssjukdomar var vanliga och smittorisken ökade genom trångboddheten i mörka, ohälsosamma bostäder.
Inga hade dock så dålig hälsa och låg medellivslängd, som de prostituerade kvinnorna. Det var framförallt kvinnor som flyttat till städerna och inte kunde leva på sin låga fabrikslön.
Barnafödandet innebar också risker för hälsan. Dödsfallen var många och blödningar eller andra komplikationer vanliga. Infektionsrisken på sjukhusen var stor pågrund av okunskap om smittospridning.
När situationen till slut uppmärksammades, inleddes en kampanj mot den dåliga hälsan och smutsen. Bättre bostäder, sociala och ekonomiska reformer och medicinska framsteg bidrog till att hälsan, även i arbetarklassen, långsamt förbättrades.
Kvinnors rumsliga instängdhet och ekonomiska ofrihet i de högre klasserna på den här tiden, tror man bidrog till en dålig hälsa. Bland annat var tuberkulos en utbredd sjukdom även i de högre samhällsklasserna. Arbetarklassens kvinnor, både på landsbygden och i städerna, drabbades av fattigdomens sjukdomar. Undernäring och utslitning var vanligt och även olycksfall i hemmet och på arbetsplatsen. Infektionssjukdomar var vanliga och smittorisken ökade genom trångboddheten i mörka, ohälsosamma bostäder.
Inga hade dock så dålig hälsa och låg medellivslängd, som de prostituerade kvinnorna. Det var framförallt kvinnor som flyttat till städerna och inte kunde leva på sin låga fabrikslön.
Barnafödandet innebar också risker för hälsan. Dödsfallen var många och blödningar eller andra komplikationer vanliga. Infektionsrisken på sjukhusen var stor på
grund av okunskap om smittospridning.
När situationen till slut uppmärksammades, inleddes en kampanj mot den dåliga
hälsan och smutsen. Bättre bostäder, sociala och ekonomiska reformer och medicinska framsteg bidrog till att hälsan, även i arbetarklassen, långsamt förbättrades.
Skolsystemet inverkade på flickornas chanser på arbetsmarknaden. Flickskolan gav nämligen lägre kompetens än läroverken. Först 1928 fick flickor tillträde till kostnadsfri undervisning på gymnasium. Realskolan hade däremot varit öppen för flickor sedan år 1904.
Den utvidgade rätten till undervisning för flickor var en förutsättning för kvinnor i tjänstemannayrken. Men det behövdes en särskild lag för att de skulle få tjänst inom den statliga sektorn (1925). Inom den offentliga sektorn anställdes många kvinnor på lägre nivåer, med lägre lön. Principen om lika lön för lika arbete i statlig tjänst infördes år 1947.
Sena 1900 -talet
Under 60-talet rådde högkonjunktur och arbetskraftsbristen löstes med invandring och kvinnoarbetskraft. Den offentliga sektorn har växt kraftigt sedan 1960- talet och omfattar i dag nästan tre fjärdedelar av landets ekonomi. Det var främst kvinnorna som sögsupp i den offentliga sektorn när den expanderade på 60-80-talen. Kvinnorna fanns tidigare också i hög utsträckning inom industrin, till exempel textil- och klädesindustrin och livsmedelsindustrin, men dessa
näringar minskade kraftigt under strukturomvandlingen på 70-talet. Staten har under 90-talet börjat spara i de offentliga utgifterna sedan statsskulden ökat kraftigt. Kommunerna får nu allt mindre stat
bidrag till sin omfattande verksamhet och har dragit ned på antalet anställningar. Följden har blivit
kvinnoarbetslöshet och ett ökande antal visstidsanställningar och vikariat. Deltidsarbete har sedan 60-
talet varit kvinnornas sätt att lösa dubbelarbetet.
Under senare delen av 1900-talet har de flesta utbildningar och yrken öppnats för kvinnor.
Kvinnorna har nu oftast samma formella rättigheter som männen, men hindras fortfarande av kvardröjande attityder och värderingar. Andelen kvinnor på arbetsmarknaden sägs ha ökat kraftigt mellan 1960 och 1990. Dock var den tidigare arbetsmarknadsstatistiken otillförlitlig, den räknade inte med medhjälp i familjeföretag, kort deltidsarbete eller städning och barnpassning åt andra. Kvinnorna har vanligen löst sitt dubbelarbete med att arbeta deltid eller kombinera olika uppdrag
med egen barnpassning.
Tillgång till utbildning, arbete och särbeskattning har gjort att kvinnorna blivit självförsörjande och att de kan ställa krav på en förändrad mansroll. I familjen har man ökat den tid de ägnar åt hushållsarbete och pappor tar allt större vardagligt ansvar för sina barn. Men kvinnor gör fortfarande 82 procent av allt hushållsarbete.
Endast i 10 procent av barnfamiljerna delar hon och han jämnt på det obetalda
arbetet. Maktutredningen, SOU 1997: 139 och 138, visar att mest jämställda när det
gäller fördelning av hushållsarbetet är familjer utan barn.
Fri abort och moderna preventivmedel har gjort att kvinnor kan bestämma över sin
fertilitet och själva definiera sin sexualitet. Landets nivå på födelsetal ligger nu i höjd med övriga Europa, från att förr ha legat högre. Länets kvinnor i fruktsam ålder föder i genomsnitt l,6 barn per kvinna. 1997 års siffror var de lägsta värden som någonsin redovisats i den svenska befolkningsstatistiken. Födelsetalen är idag lägre än dödstalen och vi har nästan samma kris i befolkningsfrågan som på 1930-talet.
Om framtiden
Det är de barn som i dag går i skolan som är framtiden. Därför är det viktigt att behandla flickor och pojkar lika i klassrummet. Undersökningar visar att pojkarna vanligen uppmärksammas 70 procent av tiden och flickorna 30 procent, men att de upplever det som lika. När en lärare systematiskt gav ordet varannan gång till en flicka och varannan till en pojke, upplevde eleverna det som orättvist.
Fast skolan har i uppgift att arbeta för jämställdhet sedan 1960-talet har väldigt lite hänt enligt Delegationen för jämställdhet i skolan. Ofta placerar man flickor mellan bråkiga pojkar för att dämpa oron i klassen. Under de senaste åren har sexuella trakasserier blivit vanligare i skolorna.
Detta har skett samtidigt med att antalet vuxna minskat i skolorna och resurserna skurits ned. Flickorna har bättre betyg men är mer stressade, pojkar har sämre betyg och högre andel som lämnar skolan utan fullföljd utbildning. Runt 7 000 barn och ungdomar i skolåldern kommer varje år hit som flyktingar. Av dem är det en lägre andel än av de svenskfödda som får
behörighet till gymnasieskolan.
Hur kan vi stötta våra barn att bli helgjutna, vuxna män och kvinnor som vågar välja i livet efter egna intressen och inte efter kön? Hur kan vi få dem att känna att de är lika mycket värda? Att respektera varandra? Hur ska vi få dem att slippa barlasten av gångna generationers fördomar?
Förutom könsskillnaderna finns andra skillnader som som exempelvis hudfärg och etnisk bakgrund, funktionshinder, sexuell läggning, könsöverskridande identitet samt inte minst ekonomiska skillnader. Ungdomar idag lever i ett mer mångkulturellt och segregerat samhälle och måste vara starka individer för att kunna utveckla sin egen identitet.
Familjen, skolan och samhället måste stödja flickor och pojkar att utveckla sin egen självkänsla och empati för andra. Ge dem möjlighet att succesivt ta makten över sina egna liv och forma samhället. Vi måste undvika att återskapa begränsande könsstrukturer och andra stereotypa mönster i vårt dagliga arbete genom att medvetet arbeta för jämställdhet!